Fick en lång kommentar av en läsare på mitt förra inlägg om att det är konstigt med tjejer som inte kommer vid sex eller kanske snarare inte försöker komma vid sex.
För att förklara min inställning lite bättre ska du/ni nu få lite historia.
Mina första sexuella erfarenheter var med en hemsk, vidrig och manipulerande kille som missbrukade mig och mina vänliga sidor på så många sätt, även sexuella. Vi hade aldrig penetrerande sex, men allt innan det. För att ni ska förstå hur sjuk han var kan jag ju tillägga att han tvingade mig till att suga av honom genom att skuldbelägga mig på tusen olika sätt. Idiot.
Poängen är ändå att när han slickade mig kunde jag komma. Inte varje gång, men inte helt sällan heller som jag minns det.
Nästa kille jag var med var killen som tog min oskuld. Han var verkligen inte likadan när det gällde sex, jag fick vara den som initierade nya saker och han var verkligen försiktig med mig. Honom kunde jag också komma med, heller inte varje gång men det hände inte allt för sällan. Samtidigt var vårt förhållande ett emotionellt drama á la klassisk tonårsstil antar jag. Otroligt hetsigt och han sårade mig nått otroligt om och om igen.
Efter det gick det ett år innan jag hade sex igen, då med min senaste pojkvän, han som inte var så intresserad i sex och sa en del saker som fick mig att bli ganska osäker. Inte med flit, jag tror bara han var skapt klumpig på det området. Honom kom jag aldrig med. Antagligen mycket eftersom han aldrig gick in för det med total entusiasm, skulle han försöka fick jag fan tycka att det var skönt, annars var det inte spännande nog för honom. Det var i alla fall så det kändes.
Efter det har jag haft väldigt svårt att ta plats i sex när det gäller att bara jag får njuta och det är garanterat därför jag inte njuter så mycket av att bli slickad. Jag har helt enkelt för svårt att slappna av och gå in i det hela nog för att kunna komma.
När det gäller det i kommentaren om att du
"noterar att du på ett par ställen i din blogg skrier något i stil med "efter tåv timmars slit fick vi honom att komma". Honom? Dig då? Försökte han inte?" Nej, inte på samma sätt och inte för att han inte ville utan för att jag inte ville. När det kommer till sånna situationer där vi "jobbar tills jag kommer" blir det totalt omöjligt för mig att komma. Mentala spärrar och press gör att det bara inte går, som det säkert är för många. Därför lägger jag medvetet upp det som att jag inte kan komma och försöker istället, i smyg, stimulera mig själv för att komma närmare de gånger jag känner att det kunde varit möjligt. I så fall kan jag göra honom uppmärksam på det när det är så nära att han kanske kan hjälpa mig med det. Då blir det inte alls samma stress, utan mer som en glad överraskning vare sig jag faktiskt kommer eller inte.
Sen ska det väl tilläggas också att det är inte varje gång jag lyckas på mig själv att komma heller, så jag är ganska svår till att börja med. Jag hoppas att det kommer bli lättare med tiden då jag lär mig att bli mer bekväm med det och jag tycker att jag ser framsteg nu när jag faktiskt lyckats två gånger inom några månaders tid.
Hoppas det var intressant och gav lite inblick i hur det kan gå till i huvudet på en av oss orgasmsvaga människor :)
