Dubbelt upp

Emmas syster är här och hälsar på nu, väldigt kul att träffa henne, blir allt för sällan nu för tiden. Idag pratade vi om fenomenet singlar vs. par.
Emma påpekade att hon under tiden i Oslo verkar ha blivit av med en vän på grund av att hon blivit gravid och med det allt för upptagen av sig själv. Hon tyckte det kändes som att hennes fokus hamnat totalt på henne själv, hennes ofödda barn och hennes kille. Vilket egentligen är naturligt, men att utesluta omvärlden och inte hälsa på någon som bor mindre än 20 min bort som man kallat sin bästa vän, det är inte helt okay.

Detta fick oss att prata om just det, människor i par som ser ner på människor som är singlar. Nej, det är långt ifrån alla som gör det, det är jag väl medveten om, men de är faktiskt obehagligt många. De allra flesta är också, inte helt oväntat, kvinnor. Det låter väl kanske lite som upplägget för Bridget Jones Dagbok, men vad är det som säger att man inte kan vara fullt nöjd med att vara singel? Så klart handlar det rent tekniskt sett om ett behov som finns inom oss som ska leda till vår fortplantning, men i dagens samhälle gäller den regeln väl nästan inte, det vore ju faktiskt praktiskt sett väldigt bra om folk slutade producera så himla mycket nya människor. Jag har varit singel nu i över 1½ år, den längsta perioden någonsin för mig, och jag stortrivs! Sen är det så, som Emma så bittert påpekade, att jag ju faktiskt under större delen av den tiden haft mer eller mindre regelbundet sex och det har nog gjort en hel del för att jag inte ska känna mig så ensam.

Jag tror absolut att jag en dag vill hitta någon att leva med, köpa hus och hund med och allt sånt, men det ligger så otroligt långt bort för mig just nu. Just nu vill jag ha det just som jag har det; sex och närhet när jag känner för det och med vem jag känner för att ha det med. Att jag nu dessutom verkar ha grejat att få kalla två så härliga killar mina kk:n är en ära få förunnade och det är jag tacksam för. So the fucking can go on...

Men snälla, om du är i ett förhållande och känner att du kanske passar in i den här gruppen av människor som tycker att de nog är/har det lite bättre än alla som inte är med någon, kan du inte förklara för mig hur du tänker?
Den här nöten klarar jag faktiskt inte att knäcka själv.