Påkommen

Satt och puggade hos en klasskompis när jag får ett mystiskt sms av Ole. Något om att jag får ringa så snart jag är färdig för han har något att berätta. Jag blev rätt förvirrad och fattade mest ingenting men så snart jag var därifrån tog jag mycket riktigt och ringde till honom.

Han svarade och sa att han gjort något jättedumt. Jag tänkte att nu har han strulat bort resan och kommer inte och hälsar på mig! Så var det dock inte.
Han hade hittat min blogg.
Jag har visat honom en del inlägg jag tyckte var fina, men aldrig direkt på sidan så den har han inte sett. Jag vet inte om jag uttryckligen bett honom att inte leta efter den, men det var ganska uppenbart.

Han hade otroligt dåligt samvete och skämdes så. Jag blev inte så sur utan tyckte mest att det var dumt, mer för hans skull än för min. Sen kom det också fram att det som verkligen fått honom att förstå vad han gjort var att han sett en bild på Eskil och mig. Jag vet inte vilken det var, men den hade fått honom att tänka om ordentligt och han sa att han kände sig liten. Jag fick påminna honom om hur mycket jag tycker om hans penis och att ha sex med honom. Sen var det ju också så att jag valde honom över Eskil. Bara en sån sak.

Nej, jag tror knappast han kommer tillbaka. Men det fick mig ändå att fundera.
Kanske jag inte är så anonym trots allt. Kanske jag spelar ett lite för högt spel. Jag vet inte.

Sex på distans

Det här med distansförhållande är lurigt. Pratade just med Ole och båda märker väldigt tydligt av att vi både fysiskt och psykiskt saknar varandra. Han säger vad han vill göra med mig, jag vad jag vill göra med honom. Vi har inte haft något riktigt telefonsex än, men jag misstänker att det är på väg. Webcamkul har vi haft litegrann och det är ganska roligt. Sen blir det ju en del sexting också, och det är alltid kul.

Stackars Ole är så orolig över pojkarna här i Uppsala. Han tycker att eftersom han tycker att jag är så fin och bra borde andra göra det också, men det verkar ändå som att han litar på att jag inte kommer att knulla runt och hålla på. Att jag är flörtig vet han och flörtar gör jag, så är det bara. Men det finns olika sorters flört och jag håller mig till den barnvänliga typen så mycket jag kan.

Vad har ni andra för erfarenhet av förhållande på distans och vad har ni för tips att ge? Det börjar ta lite på krafterna nu faktiskt, har inte alls vant mig än.

Händer

Oj, det har hänt mycket den senaste veckan. Har fått flyttat och bökat mig in på utbildningen. Känns väldigt kul även om det är svinmycket att göra.

Har väl egentligen inte så mycket att berätta om för tillfället, har för mycket latin i huvudet för att tänka på sex egentligen. Men jag har börjat sakna Ole en del. Pratar med honom varje dag och det känns som att det är värt att prova att hålla kontakten och få det att funka. Han ska komma och hälsa på mig helgen efter min första tenta och det ser jag väldigt mycket fram emot!

Det är lite jobbigt att höra de andra tjejerna prata om sina killar som de bor med eller liknande och det får mig att sakna ännu mer. Även om vi inte kallar oss tillsammans har det ändå blivit att det är vad vi är. Ole frågade mig faktiskt nån dag innan jag åkte om vi skulle vara tillsammans, men jag sa att jag tyckte det var bättre om vi inte uttalade det.

Hoppas ni alla provar på universitet nån gång dock för jag känner redan att den gemenskap och sammanhållning som finns här och all aktivitet runt det är helt fantastisk. Det finns alltid något att göra om man vill det och alltid någon som hittar på nått kul och vill ha sällskap. Vilka härliga människor de är - studenterna!

Återvänder

Som i ett trollslag har jag kommit in på veterinärutbildningen i Uppsala och ska flytta till helgen. Jag fick beskedet igår och hela kvällen spenderades gråtandes med panik i hela kroppen. Idag fick jag tala om det för chefen, som blev halvglad, och alla kollegorna. Det är skönt att alla andra blir glada för mig skull, för jag har inte kommit dit riktigt än.

Jag älskar Oslo. Jag älskar att bo här, jag älskar mitt liv här och jag älskar de relationer jag fått här. Emma är min bästa vän och det känns helt sjukt att jag inte ska bo med henne längre. Ole har blivit väldigt viktig för mig och vi har hängt tillsammans otroligt mycket de senaste 5 månaderna. Jag kommer sakna honom jävligt mycket.

Det här är vad jag har drömt om i 6 år och nu är det här och jag är så jävla rädd och panikslagen. Jag har ingenstans att bo, ingen kurslitteratur, känner ingen där och i allmänhet ingen koll alls. Det här är jätteläskigt och spännande och väldigt väldigt förvirrande.

Igår kom Ole hit på kvällen och för första gången grät jag framför honom. Jag grät så jag knappt kunde andas. Och det konstigaste var att han grät också. Han minns inte sista gången han grät men igår rann det ner för hans kinder länge länge. Vi vet båda att det här betyder slut för oss. Han vill ändå komma och hälsa på mig där uppe och det tycker jag låter underbart. Han har lovat att komma första gången om typ 4 veckor då han har långhelg.

Allt i mitt huvud är upp och ner och jag är helt i kaos. Nu måste jag börja packa. Igen. För tredje gången det här året.